Ny ässja byggd och provad

Experimenten fortsätter: min brorsa förärade mig med en blästerfläkt från en gammal raserad gårdssmedja, det var en rejäl gammal handvevad svensk fläkt fabrikat Hesselman.

Dom gjorde kvalitetsgrejor förr, efter lite putsning och målning blev den som ny.

En rostfri rullvagn köptes av min "hovleverantör", skroten i Hedemora, där jag också hittade en kraftig fälg i lagom storlek till forman.

Biltema fick sälja en rostfri slang (60mm) och det var nog en av de dyraste bitarna i bygget.

Efter några dagars svetsande och pulande provades ässjan och det gick över förväntan, fläkten fungerade perfekt, men veven kunde ha suttit lite högre.

Vintersmide

Ja nu är vi framme i mars och dagsmejan sätter in.

Första åtgärd blir att gräva fram smedjan,

jag tror det är den snörikaste vintern sedan 1966, men nu ser det hoppfullt ut.

Det blir eld i ässjan och man känner sig som en nybörjare igen,

men har man en gång lärt sig så sitter väl takterna i.

Jag har fått tag på en gammal handdriven blästerfläkt och ska tillverka en till ässja som man kan använda utan el, samtidigt som jag experimenterar med olika utformning av forman (firepot).

(Efter att ha bränt sönder en hel del kläder vid slipning offrade jag ett koskinn som varit golvmatta, så nu har jag ett moderiktigt skinnförkläde.)

Smide som konstverk

Gör man sådana här smiden så har man definitivt lämnat amatörstadiet.

Det här är fotat på familjen Vargtands utställning på Säters bibliotek.

Dags för en egen smedja

Eftersom jag inte har någon lämplig lokal så planade jag ut en del av tomten bakom en friggebod och började samla på mig smidesverktyg. Ett gammalt städ fick jag genom arbetsbyte och på skroten hittade jag en rostfri storköksvagn som gjordes om till ässja. Sedan tillkom arbetsbänk, skruvstycken, metallkap, bandslip, hydraulpress och diverse tänger och hammare det mesta väl begagnat på marknader och annonser.

Eftersom det är en luftig arbetsplats så går det ju knappast att smida året om, men ner till -7-9 grader går det bra.

Gjort på kursen

Smideskurs hos Vargtand våren -08

Kurs hos Erik Vargtand är trevligt, inte minst gästfriheten , maten och hela atmosfären. Det är inte så mycket teori utan pang på smidet direkt i Eriks välutrustade rymliga smedja. Smedjan är ju utrustad för att han skall klara vilka stora beställningsjobb som helst,

med flera fjäder- och lufthammare. Eftersom jag och en kille till inte var rena nybörjare fick vi gör lite mer avanserade saker, och jag valde att göra en tjäckla d.v.s en skölpyxa som senare härdades och slipades.

Kurs hos mäster

I Säter är vi ju så lyckligt lottade att vi har en av Sveriges absolut bästa smeder, Erik Vargtand och han har intensivkurser både för nybörjare och mer vana.

Och här är han med sin kära hustru.

Det börjar med en kurs

Kursen börjar med grundläggande saker som: tända och få fart på kolglöden för att sedan börja smida lite enklare grejor i klena dimensioner.

Snart nog märker man att det går fort att råka bränna upp järnbiten och man får börja om.

Vi fick lära oss att sträcka, bredda, stuka, klyva, böja osv.

Så småningom får man in känslan för smidet och kan göra några saker klart,

men fort går det inte.

Smide som hobby

Så här idylliskt såg det hösten -07 under smideskurs i Torsång.

Kursen hölls i hembygdsföreningens smedja mittemot kyrkan, den är flottningsföreningens gamla smedja från 30-talet som gjorde tjänst fram till 1958.

Torsång ligger ju idylliskt vid dalälven som förr var en viktig flottningsled.

En av handledarna är son till en av de gamla smederna där.

Kursen var bra upplagd, men kanske lite för mycket teori och för lite praktik för min smak, men deltagarna har ju olika bakgrund.